De första jag tänkte på att ringa i lördags var två killar som alltid funnits där för mig, i alla fall sedan 2008. 
De är mina bästa killkompisar, BILL & BULL. Oavsett var livet för oss kommer dom två ALLTID finnas i mitt hjärta och betyda extra mycket för mig. De är som mina syskon och de bästa killarna som finns helt enkelt ! 
Jag vågade först inte ringa till dom, visste inte om dom skulle stötta mig lika mycket den här gången som förra. jag ville inte ringa dom för att det känns som jag skulle utnytja dom. Var så längesen vi tre umgicks regelbundet, det har blivit mer sällan nu då alla tre har haft förhållanden. Nu blir det två par och jag. Men flickorna är suveräna och jag tycker om dom.
Jag brukar ofta tänka tillbaka på tiden då det var vi tre hela tiden. Jag hade den roligaste tiden ever och jag saknar den tiden rätt ofta om man säger så, därför blir detta inlägg mer ett minnes inlägg. Bara så ni vet. 

Hellenna

Molly Sandén - Why am I crying.

 Bruno Mars - It will rain.

Det stämmer så jävla bra! För det har fan regnat ända sedan i lördags där jag har varit i alla fall. SÅ ja, den låten passar in så förbannat jävla bra!

Richard Marx- Right here waiting

Skit i videon. Låten är fin och jag älskar den.

Miley Cyrus - When I look at you.

Miley Cyrus - The Climb

Det räcker för nu.

I natt kommer jag komma hem till hagfors igen. Blir att sova hos mor och gosa med min favorit igen. 
Den som stöttar mig i alla lägen. Han och jag mot världen. Det är förstås Rambo jag pratar om!

Hellenna

Såg den på 3D och det rekomenderar jag verkligen till alla andra också!

Måste ju säga att jämnför man med den gamla spindelmannen som blev så populär kan jag säga att ni blir verkligen inte besviktna på den här. Den var så mycket bättre. Längesen jag såg en så bra "seriefilm" på bio. 

Kan ju inte säga att huvudpersonen i filmen var direkt ful heller. Även om han inte var den snyggaste jag har sett, så var han ändå riktigt förbannat fin. (Ursäkta språket). 

Hellenna

Samtidigt som det går framåt med lägenheten, går det bakåt med känslorna. 
Sitter hela tiden och försöker intala mig att vara positiv, inte tänka negativt. Men jag brukar vara duktig på att lura dom i min omgivning.
I dag har det känts bättre, har inte fällt så mycket tårar. Pratat mycket med mor och far. 
Men det är bara för att jag inte ska känna mig ensam, för när jag väl blir ensam vet jag att tårarna kommer. 

Jag kommer ihåg hur det var när jag fick reda på att Nicke dog. Jag var inte hemma och insåg inte förrens jag faktiskt var hemma att han var borta. Det är ungefär samma sak nu. Jag vet att det är slut mellan oss, men eftersom vi bor i samma lägenhet och jag inte är där, känns det som att det bara var någonting jag drömt. Det länns liksom inte lika verkligt längre. 

Men jag vet att när jag väl kommer dit, kommer det bli jobbigt, jag kommer tro att det är precis som vanligt igen fast det inte är det. 

Samtidigt är jag inte redo för att låta honom försvinna från mig. Tanken att vi är kompisar i stället känns mycket bättre för mig ju mer tiden går. Jag vill inte förlora min bästa vän. Han som känner mig mest utan och innan. Jag vill inte att vi ska skiljas åt och inte kunna träffa varandra igen. Jag vill att vi ska kunna umgås utan att det blir knepigt. Egentligen, hellre att vi är kompisar och inte alls rör varandra, än att inte prata alls. För det kommer jag verkligen INTE KLARA!

Jag älskar honom och saknar honom varje dag. Jag är kär i honom på riktigt. Känns hemskt att han inte känner samma sak för mig längre. Men det är så det är. 

Så nu sitter jag här i norge och ska försöka tänkta på att bara ta hand om mig själv. Umgås med Diana och Cicci. 
De timmarna de är hemma vill säga. 

Nu ska jag titta på norsk tv och försöka tänka på det. 

Hellenna

Vad fort det gick. Redan uppskriven på en studentlägenhet inne på kronoparken. 
34 kvadratmeter och har både spishäll, torktummlare och tvättmaskinen i lägenheten.
Har redan börjat funderat på hur jag ska möblera i den, det är rätt lätt att dela av den då toaletten är mitt i rummet.

På bilden nedan är det två lägenheter, jag ska bo i en av dom. 

Oavsett om den är rätt lite, tror jag att den kommer passa mig och Rambo superbra. Liten, öppen och fin.   

Hellenna

Den 7 juli 2012 var det två år sedan vi var i storstaden stockholm och köpte ringar. Vi gick på bio och såg Shrek 4 i i 3D, åt middag med mannen till mamma.. Det var en fin dag, då jag var lyckligast i världen. 
Den 7 juli 2012 fick mitt liv en ny vändning, ett kapitel i mitt liv tog slut. Min trygghet, mitt liv, min värld förändrades fort utan förvarning. På ett vis är jag dock inte förvånad. Som ni säkert vet redan, så brukar förhållanden ta slut när det har gått tre år och man är inne på fjärde året. Jag visste att det skulle hända oss för eller senare, men ändå blev jag så himla förvånad. 

Jag är inte arg på honom, varför skulle jag det liksom. Det ända  jag kan vara arg på är hans känslor som svalnat. Men det är fortfarande inte hans fel. Absolut inte. Jag vet redan att ingen kan styra över sina känslor. 
Det kanske är det bästa som händer mig nu. Jag vet ju redan innerst inne att han inte har känt samma sak för mig på länge, bara det att han själv inte har insett det förrens nu. Så det är ju bättre nu än aldrig!
För att tänka framåt börjar jag automatiskt tänka på vad som tillhör mig och vad som är hans, vad ska vi göra med de sakerna som vi har fått tillsammans?

Just nu känns det faktiskt okej. Just nu känns det bra att jag kommer få bo själv igen. Jag och Rambo. Blir nog en etta dock, men jag kommer klara mig i en sån ändå. Jag och Rambo, ett perfekt par!

När han sa orden "Jag känner inte samma sak för dig längre" och de sjönk in i mig, föll alla bitarna på plats. Varför vårt intima liv har runnit ut, varför han inte vill pussa mig godnat, varför han inte ville pussa mig efter bion, varför han hela tiden gnällde på mig, varför han inte längre höll om mig. Små saker egentligen, men viktiga saker för mig.
Han kanske har rätt i att jag egentligen förtjänar någon bättre än han som är lika kärleksfull som jag. Men ändå kan jag inte hjälpa att tycka att han redan är perfekt. Hans grej är ju att  vara romantisk på ett annat sätt. 

Jag ska sluta skriva nu, för ju mer jag tänker på det. Att inte kunna krama honom, ta på honom, pussa på honom och se honom med någon annan gör mig ledsen så det svider och gör ont ordentligt! Känns precis som någon har dött. 

Jag blev lämnad ensam igen. 
Även om den fula tjocka kossan är tillbaka i spegeln igen och min självkänsla har försvunnit totalt, är jag stark nog att överleva. Det är bara en jobbig känsla att veta att man måste kämpa sig uppåt till ljuset igen, från det mörka trygga hålet! 

Hellenna.