Jag förstår inte vad som är så sjukt fel med mig.
Förstår det inte.
Det har aldrig hänt förut att två killar stöter på mig på samma kväll.
Valde jag rätt eller valde jag fel.

Bor numera i Hagfors.

Trivs som fisken i vattnet.
Allt har fallit på plats.
Rambo kom tillbaka till uppfödaren och han är nu på prövotid hos en ny familj.
Jag saknar honom, men mår samtidigt mycket bättre utan honom.
Träffade J en dag på bussen, kändes så bra!
Har fortfarande starka känslor för honom och är fortfarande kär i hans perfekta utseende.
Har umgåts med kompisar stortsett varje dag sen jag flyttat hit.
Äntligen har jag kommit till en punkt i mitt liv som jag lever för stunden och struntar i att ora mig.
Tänker numera "är det meningen att det ska bli, så blir det så." Funkar skit bra!

Känns skönt att inte behöva oroa sig för saker heller.
Stressen börjar släppa nu!

I don't care I LOVE IT!

Hellenna

Rambo & Helena
Ett kapitel som nu tagit slut.
Vi klickade vid första ögonkastet.
Jag valde dig och du valde mig.
Ingen kommer någonsin förstå det band mellan oss som då uppstod.
Du har varit min klippa, stöttat mig i vått och tort.
Du fyllde upp mitt tomhål som Nicke lämnat efter dig.
Alla blev kära i dig.

Även om verkligheten och sanningen har kommit i kapp mig och dig nu.
Att det är ekonomin styr.
Att vi behöver skiljas åt för jag varken har tid, pengar eller energin som du behöver.
Kommer jag ALLTID älska dig, vart du än tar vägen.
Det är synd att det blivit såhär, för jag vill egentligen inte skiljas från dig.
Jag kommer ALLTID älska dig.

Nu fäller alla i familjen tårar, eftersom vi måste skiljas från hunden som tagit en stor plats hos oss alla.
Även om vi bundit oss till dig på olika sätt.
Detta är inte lätt.
Men du ska veta att du alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
jag kommer ALDRIG glömma dig!
Älskar dig för alltid.

You'll Always be my Rambo.
<3

Varje människa möter med och motgångar under livet. Varje människa skiljs även från andra människor som kan ha en stor betydelse för dem. Vissa tar det lättare och andra svårare, det är en sak som jag har lärt mig nu. 

2013 har inte börjat med så många medgångar, snare motgångar. Under åtta månader har jag kämpat genom att ta mig ur de jobbiga och svåra seperationerna som jag går igenom. Att bli lämnad och skiljas från J har varit svårare än vad jag trodde det skulle vara. Det är bara att acceptera att det om några månader gått ett år sedan han lämnade mig och att jag alltid kommer älska honom. Han hade hela mitt hjärta i sin hand, som han sedan lämnade helt krossat ensamt kvar. Även om det gör så fruktansvärt ONT att vara medveten om att han kan ha gåatt vidare och blivit kär och träffat någon ny, börjar jag nu sakta acceptera att det faktiskt är så. Med vetskapen om att hans nästa tjej förmodligen kommer sitta och tänka på (hur jag var med och mot honom, om vi hade bättre sexliv och om han alltid kommer ha älskat mig mer än vad han kommer älska henne), kan jag kämpa mig vidare lättare. Jag vet också att ALLA tjejer inte tänker så, vissa bryr sig inte alls om vad som deras partner känt eller gjort med någon annan, samtidigt som jag vet att många tjejer faktiskt tänker så som jag skrev. Blandannat mig själv. Jag kämpar fortfarande med mina känslor för J och hur jag ska orka möta honom i Hagfors när jag flyttat dit. Speciellt kämpar jag med känslorna och den smärtan jag upplever med tanken på att se honom med någon annan tjej. Jobbigast kommer det kännas om det kommer vara en tjej som jag känner. Så det HOPPAS jag INTE! Men jag vet att jag kommer fixat det och kommer klara av att gå vidare och jag vet att det får ta så lång tid som det vill. Vare sig det tar 1 år eller upp till 5 år! Jag kommer INTE heller låta mig själv träffa någon annan och inleda någonting för seriöst förrens jag har släppt J helt och fullt ut.
Det är bara en av de två känslomässiga seperationerna jag går igen och kämpar med just nu.

Ekonomin har inte varit den bästa för mig sen förra våren. JÄVLA TELENOR!
jag har inte råd att betala veterinär kostnaderna om Rambo skulle bli skadad, har inte heller den tiden och orken att ge honom den uppmärksaheten och tiden han behöver. Kärlek fick han i överflöd och det var det ända jag kan ge honom. Tanken att sälja honom hade jag sedan i oktober när var i en period att jag knappt kunde ta hand om mig själv. Ingen lätt tanke eller känsla. Många tårar fälldes och känslan av att överge honom och lämna ifrån mig min finaste skatt svider fortfarande i hjärtat. Vissa dagar ångrar jag stort att jag tog det beslutet att sälja honom, för det känns som Nicke lämnar mig igen. Jag vet att det låter konstigt, men jag tror stenhårt att Nicke finns i Rambo, eller bara när Rambo bor hos mig. Alltså betyder det att jag måste gå igenom min saknad, smärta och känslor som jag gick igenom när min allra bästa vän Nicke försvann! Jag älskar Rambo av hela mitt hjärta. Han kommer alltid tillhör mig och vi kommer alltid ha ett speciellt band mellan oss. När Rambo åkte med E som tar hand om honom blev jag förvånad över hur bra jag tog det. Visst gjorde det ont att se honom åka med någon annan och visst kändes det när hon lade upp bilder på MIN Rambo de första dagarna, men samtidigt kändes det bra. HAN valde att följa med dom, han brydde sig inte om mig. Eftersom han valde dom var det lättare för mig att se honom åka. Nu gör det mig mer ledsen om E inte bestämmer sig för att behålla honom. Jag vill inte ha hem honom nu, för jag vill inte behöva skiljas från honom igen. Känslomässigt kommer jag inte orka det. SÅ jag hoppas att hon skriver i morgon eller på Onsdag att han får stanna där. För där får han en tik kompis och en katt kompis! En bra och bättre miljö än han fick hos mig.

Det här året har börjat med kaous och svåra beslut. 
Ser bara svart när jag tittar ut. 
Lite kul att jag nu gjort allt som jag ALDRIG mer skulle göra. 
Det är bara tuta på och köra.
Jag skulle aldrig mer tycka om en hagförsing, men guess what? I DO! 
Skulle aldrig mer festa i samma ort, men det har jag också gjort. 
Inte skulle jag heller flytta hit, men vägen har lätt mig dit. 
Beslutet var inte lätt att ta, vrida och vända på det ett bra tag. 
Tänkt på allt som hör där till, detta får mig att inte kunna sitta still. 
Det värsta med starten på detta år, är jag måste lämna ifrån mig hunden, där mitt hjärta slår. 

Inte ett lätt beslut att ta, men för hans del är det bra. 

Hoppas jag.
Jag mår inte bra, men ändå försöker jag vara glad. 
Se de positiva sakerna i det hela, tänk om vi kunde kela?

Du och jag.

FAN Va det skulle vara bra! 
Träffade x'et här om dagen, fick en STOR klump i magen.
Avbröt honom när han sprang, jag tror han blev lite arg. 
Det var på grund av han jag inte ville tillbaka hit, men nu sitter jag här och luktar skit.
Måste gå upp nu, duscha och göra mig klar, för ännu en ny dag. 

Dejta Nils Holgersson igen, bara 550 sidor kvar idag. 

Killar för hela slanten, snart ramlar jag av kanten. 
Vet inte vad som hänt med mig, som ALLTID brukade vara en ORDENTLIG och LYDIG tjej. 
Jag tappade bort henne i sommras under vägen hit, där jag nu sitter och mår skit. 
Nej, nu ska jag sluta svamla. 

Orden börjar ramla på varandra. 

Lika bra att lägga av innan det blir för mycket, så de som faktiskt läser orkar med trycket!

Hellenna

Jag är mig själv, utan och innan. Spelar inget spel och lotsas inte vara någon annan.
Det här är jag och that's it. 

Kan kalla mig för en öppen bok som varken är mystisk eller svår att läsa. Därför blir jag inte intressant, eftersom killar kan läsa av mig lika fort som dom ser mig. Ibland önskar jag att mystiken kunde bygga sig fram inom mig, att boken skulle stängas och öppnas långsamt. Men det är bara att fejsa sanningen och inse att jag inte är sån. Utan att jag är den öppna, ärliga och lättlästa tjejen. 

Jag har tappat det fasta fotfästet jag hade. Hittar inte längre den stabila marken som jag brukade stå på.
Beroendet av att veta vad jag känner och tänker, gör att jag känner mig förvirrad och vilsen i mig själv när känslorna har tappat bort sig från deras normala stigar och istället börjar bråka med hjärnan.

Jag vill följa en stig ditt känslorna tar mig, men under tiden kommer hjärnan in och ifråga sätter känslan. Min hjärna litar helt enkelt inte längre på de känslorna jag känner och känslorna litar inte på hjärnan, då den intalar känslorna för hur jag ska känna. Vet att det blir mycket kaka på kaka. Men att mitt känslo liv är i balans är viktigt för mig. För att känslorna är jag och vem jag är! 
Förvirrad och vilsen...

Hellenna

"Så dum som jag är, kan jag inte förstå. Hur jag ska bära mig åt, för allt blir fel!"

Jag vet inte om jag kan skriva att det går framåt eller om det går bakåt.
Tycker det är jälva knepigt att så fort jag bestämmer mig för att "gå vidare", glömma personen eller helt enkelt tänka att det inte är någon idé. Hör personen i fråga av sig!  Det jag menar är att det inte är första gången det händer att en person gör så. Men första gången HAN gjorde det.
Varför? Har det med tankeläsning att göra, att det blir som små signaler på flera mils avstånd som säger till personen att höra av sig? Blev så himla förvånad igår. Trodde att han inte ville veta av mig. Att jag är något som han ångrar och därför inte ville skriva. Men wipps, så fick jag ett "vad gör du?".
Hur ska jag tolka det? Varför måste min hjärna alltid ställa in sig på att tolka allting. Det är ju då som allting blir fel och jag redan i förväg bestämt "åt" personen hur han ska tänka, känna och tycka om mig. 

Som vanligt skriver jag någonting som gör att killar tappar intresset av mig. Jag är inte fiffig på att komma på hur jag ska skriva till en av det motsatta könet så killen vill fortsätta skriva. Fanns det en kurs på hur man skriver för att göra någon intresserad skulle jag söka direkt. Samtidigt är det väl bra att skriva utifrån sig själv, att jag är mig själv rakt igenom när jag skriver? Jag menar, det är väl bättre det än att skriva som någon annan och få killen på köpet? Jag vill ju ha en kille som är intresserad av mig, den jag är! 

Folk säger att jag är snäll, trevlig och bra person. Men även jag är elak, hittar på bus och är dum. Även om den sidan av mig inte visas till en början, så kommer den fram ibland. I smyg. Jag har kommit på mig själv med att bete mig och göra precis så som jag inte vill att det motsatta könet ska göra mot mig.  Är inte det dumt?
Jo, tack,  det är det!

Snälla Hellenna är långt, långt borta nu! 

Hellenna

Fyra månader.
 

Tre år är lång tid och fyra månader är för kort,
för att lotsas som att allting är ett minne blått. 
Jag är trött på att drömma om oss.
Trött att där måste sloss,
för att få dig att komma loss
från den nya tjejen du fått. 
Men om sanningen ska fram,
vet jag att jag inte vill hamna tillbaks i din famn.
Du var mitt liv och det har nu gått en stund,
men fyra månader är fort kort tid,
för att glömma bort att det i tre år var vi.
Idag är det fyra månader sen,
vårt kapitel tog slut.
Jag saknar dig och hoppas att vi en dag kan säga hej till varandra igen.

Helena