"Behind These Hazel Eyes"

Jag ska aldrig mer säga någonting. Jag ska aldrig mer fråga någonting. 
Från och med nu ska jag hålla mig ur vägen. Vara det perfekta exet som inte bryr sig om någonting egentligen.
Bara låta han vara. 
Mina känslor bara for ur mig, om jag bara kunde hållit tyst. Nu är det värre än på riktigt länge. 
Jag trodde att jag hade rätt att veta att han fått lägenhet och ska flytta och speciellt vilket datum.  
Men jag hade tydligen väldigt mycket fel! 
Vi kommer inte kunna vara kompisar, vi kommer inte kunna ha kontakt sen. Vi kommer klippa vårt band helt.
Det är som det aldrig varit vi. Som att tre år bara försvunnit ut i tomma intet. 
Han är en helt annan person som verkligen inte vill ha med mig att göra. Det märks så förbannat tydligt.

Jag vill vara stark och se framåt. Men jag vet inte lägre hur man gör. En del av mig är redo att ge upp på riktigt. Jag vill inte ha han här. Jag vill inte ha hans saker i lägenheten, jag vill att han ska flytta nu. 
Jag hade allting under kontroll, jag levde de två veckorna ensam här med Rambo och det gick bra. Det blev han och jag, vi började äntligen skapa ett eget liv utan någon annan.
Det jag alltid har trott blev så verkligt nu. Det finns ingenting i han som kommer sakna mig, han skulle aldrig tänka tanken på att sakna mig. Han kommer inte lotsas som att jag ens funnits. Det är nog den tanken som gör mest ont. Att det kommer vara som att jag aldrig ingått i hans liv, att det var tre onödiga år av hans liv som han vill glömma. 
Men nej, jag hatar inte honom. Jag är inte arg på honom heller. Bara ledsen och besviken på situationen i sin helhet.  

Jag vill så gärna tänka framåt i mitt liv. Se de små ljusglimtarna som finns där redan. Men det är svårt. 

Jag vill tänka framåt, men är livrädd att fastna här.

Somebody that I use to know. Passar in så jävla bra just nu. 

Hellenna

Eller inte. 
Träffade många i hagfors under lördagen, vilket var kul! 
Stackars S som fick lyssna på mitt jävla tjat hela tiden. Men hon var snäll som stod ut! 

Jag vet med mig själv att vi är kompisar. Att jag borde gått fram och sagt hej, men gjorde jag det? NEJ!
Dumsakft som jag är, satte jag mig i bilen och ångrar mig fortfarande.
Jag tycker det är lite konstigt att han inte är här hemma. Jag menar, han bor ju fortfarande här och har sina möbler/saker här. Men han kommer säkert skriva den dagen han ska flytta härifrån så jag inte ens hinner förbereda mig! 
Men vi får se hur det blir. Jag hoppas dock att han skriver när han ska flytta eller om han kommer hit innan eller nått så jag vet, för det är jobbigt att inte veta! 

Jag vill skriva och fråga honom själv också, men samtidigt så vill jag inte vara på. Han har gjort slut, han ska inte behöva känna att jag fortfarande är på honom. Han ska få känna sig fri, så han inte känner sig ännu mer trängd av mig. 

Jag försöker vara stark, tänka på annat, göra saker som får mig att tänka på annat och se framåt. 
Men det är svårt för just nu sitter jag fast. Han återkommer hela tiden i mina tankar och jag kan inte släppa honom.
Har under de senaste dagarna önskat att jag var med i filmen "Eternal Sunshine of the spotless mind". Varför?
Jo, för de raderar ut en tjej från Joel Barish minne och jag önskar att någon kunde göra så med mitt minne just nu. 
Men samtidigt ångrar jag inte de tre åren som gått med han heller. Dom har varit riktigt bra och de har varit de tre bästa åren i mitt liv hittils. Så det vore dumt om jag raderade ut honom helt från mig. Så nej, jag skippar nog den tanken ändå. 

Nu har jag rensat tankarna lite och det känns redan lite bättre. Plus att jag måste få ut geting jävlarna som är här inne nu. Hoppas jag inte blir stucken! 

Hellenna

Jag hoppas på att få snowboarden såld under veckan. Vore ju helt super om den faktiskt hamnar hos någon som vill ha den och kommer använda den. 
så jag hoppas nu att han som är intresserad inte bangar ur, utan faktiskt kommer och hämtar den av mig. Vore guld! 

Hellenna

Jag sitter här och hoppas att hon ringer och säger att jag kommer få en schemalagd onsdag framöver! 
Skulle betyda världen om jag skulle få arbeta en dag fast i veckan och ha kvar min lördag varje månad! 
Jobbade med henne idag, dock kom det bara fyra barn. En tjej och tre killar. 
När de var två killar kvar i åldrarna 3- 5 var det fullrulle i ungefär en halvtimme om inte mer. 
Det var hajmannen, ninja, zoombis,hulken,  skellet, levande fängelse, stor fisk, vanlig haj m.m. 
Skrattade så jag fick ont i magen under den halvtimmen och vi hade riktigt kul alla fyra. En perfekt avslutning på ett arbetspass. Så jag hoppas att mitt pass i morgon blir lika bra om inte bättre. 

Jag har faktiskt saknat mitt extra jobb, barnen som brukar vara där på lördagarna. Även om det är jobbigt ibland, så saknar jag att jobba med barnen. 

Ser framemot mitt pass i morgon bitti. Ska få nya arbetskläder också, det gör ju inte saken värre. 
Börjar äntligen känna mig som en av personalen!

Hellenna

"Pojkar med tatueringar och långt hår som spottar på gatan!" HAHA

Jag har insett att jag älskar den filmen och jag är kär i Johnny Depp. Jag ska gifta mig med honom när jag är död. 
Han var snygg när han var ung och han är snygg nu. 
Det västa av allt är att han påminner förbannat mycket om Jonas. Hör och häpnad. Jonas påminner om alla och alla påminner om han. Inte konstigt att han var min drömprins och nu är han borta. 

Ska jag vara ärlig så saknar jag honom så nå fruktansvärt. 

Tillbaka till ämnet. Jag älskar filmen! 

Hellenna

Det är inte bra. Det är dåligt. Riktigt dåligt. 
Men snart om bara några minuter ska jag fixa det sista innan jag ska ut med Rambo. 
Ska till stan och träffa Emmapemma. En av mina allra bästa vänner! 
Men nu blir det fixa och trixa, så vi höres mer sen.

Hellenna

Gick på bio med mamma i måndags. Passade på när vi var i örebro, bara vi två. 
Det blev Batman, för jag fick välja! Den var jätte bra och jag vill se den om och om igen.

" A storm is coming"

Hellenna