Det känns annorlunda att vara ensam på alla hjärtans dag. Det känns konstigt att inte behöva bry sig om sin partner.
Köpte med en stor chockladkaka till Jonas förra året. Vi sa att vi inte skulle köpa någonting till varandra, men det slutade med att jag hade fått ett spel till hans xbox kinekt. Han köpte det till mig så jag kunde spela! Vi åt fin mat och hade det mysigt. Jag kan inte ljuga längre, jag saknar honom och det gör ont att det har blivit som det blivit.

Även om det är många som tycker dagen är överflödig eller ovärd eftersom man borde säga att man älskar en person oavsett om det är den 14 februari eller inte, tycker jag att den har en god tanke. Det är ändå dagen som är för kärleken.

Därför har jag skrivit till de personerna som står mig närmast vad de betyder och jag uppskattar att ha  dom i mitt liv.

Men det är fortfarande en person jag inte har skrivit till. En person som jag skulle må bra av att skriva allting till. Men jag vet att det är någonting som jag inte borde göra, därför gör jag det inte.

Men i alla fall. Ha en bra alla hjärtans dag!

Avslutar med att visa mitt senaste konstverk och en bild på mig och kärleken i mitt liv!

Hellenna 

Jag vet att det låter helt sjukt när jag skriver detta, men: 

"Jag är hellre utan mat, än att förlora Rambo".

Ni som har hund själva kanske förstår vad jag pratar om, ni andra som inte förstår kan klicka vidare och läsa någonting annat, för ni kommer ändå inte förstå vad jag menar. 

Det är rätt enkelt egentligen för; 

Rambo är mitt liv. Mitt liv är Rambo. 
Han är världens bästa hund och utan honom skulle jag inte må så bra som jag gör nu. 
Han har får ut mig i friska luften, fyller upp tystnaden i ensamheten. 
Han får mig att känna mig älskad och omtyckt. 
För mig är han inte bara en hund eller ett husdjur.
För mig är han min bästa vän, en klippa och den som står mig närmast av alla.

Fotograf: Min lillasyster.

I lördags när jag gick en lunch promenad med Rambo och jag storsett var hemma igen, mötte jag en tjej med en Jackrussel. 
Hon stannade och pratade med mig då hon älskade schäfrar och tyckte Rambo var jätte fin. 
Kan väl säga så här; efter det mötet har vi tagit sällskap på eftermiddagar och kvällar med hundarna. 
De två kommer inte lika bra överens som jag och hon gör, men de funkar att gå på varsin sida av vägen i koppel. Jackrusseln är sju år gammal, vilket gör honom gammal i jämförelse med Rambo, som blir två år i december. 
Bägge är dominanta till tusen vilket gör att de två hela tiden ska avgöra vem som bestämmer. 
I söndags bråkade dom, så vi har inte låtit dom hälsa på varandra igen, men vi tar det som det kommer. 

Men som sagt var går det bra att ta längre promenader i koppel. 

Kan ju säga att det var tack vare Rambo som jag började prata med henne, som i sin tur har gjort att jag har en ny kompis att umgås med här hemma. Inte i karlstad och därgenom pratat med ännu mer personer runt lillerud. 
Även om jag känner mig ensam, känner jag mig inte lika ensam nu. 

Hellenna

Även hundar kan skypa och prata med varandra. Tycker jag är riktigt gulligt.

Speciellt mellan Rambo och Famous.

Hellenna