Jo, jag orkar nog med det här.
Ska jag höra av mig eller inte?
Känns som jag bara stör och är ivägen hela tiden.
Som att ingen egentligen vill umgås eller skriva med mig.
Konstigt egentligen... Alltid hört att jag varit jobbig, så varför skulle det vara en skillnad nu?

Vad ska jag göra? Kan ingen jävel bara komma hit och sparka rätt alla tankar och känslor åt mig?

Så jag slipper gå igenom det här helt ensam.

Fylld av ångest och dåligt samvete.

Är så trött på att sitta här och fundera sönder saker och ting.
Önskar bara att jag kunde fokusera på det som jag egentligen borde göra.

PLUGGA! Skriva den där förbannade jälva tentan.
Vet att det egentligen inte är svårt heller, vet att jag har gjort det här förut. Så det borde vara simpelt, det borde vara lätt för mig. MEN IKKE!

Ursäkta mitt språk. Att jag svär alltså.

Jag och min stora käft, kan jag inte bara hålla käften någon gång och sluta vara så jävulskt öppen.

Nej, ta tag i maten nu kanske, plugga, hämta tvätten och bara vara.

Ta bort FB ett tag kanske och släppa all jävla skit. Slippa känna mig mer och mer bortglömd.

Det märks att MISS röd snart kommer på besök igen, att hon kommer och ska förstöra mitt liv ett tag.

Märks i mitt humör och i mina känslor. Märks så jävla väl!