Rambo & Helena
Ett kapitel som nu tagit slut.
Vi klickade vid första ögonkastet.
Jag valde dig och du valde mig.
Ingen kommer någonsin förstå det band mellan oss som då uppstod.
Du har varit min klippa, stöttat mig i vått och tort.
Du fyllde upp mitt tomhål som Nicke lämnat efter dig.
Alla blev kära i dig.

Även om verkligheten och sanningen har kommit i kapp mig och dig nu.
Att det är ekonomin styr.
Att vi behöver skiljas åt för jag varken har tid, pengar eller energin som du behöver.
Kommer jag ALLTID älska dig, vart du än tar vägen.
Det är synd att det blivit såhär, för jag vill egentligen inte skiljas från dig.
Jag kommer ALLTID älska dig.

Nu fäller alla i familjen tårar, eftersom vi måste skiljas från hunden som tagit en stor plats hos oss alla.
Även om vi bundit oss till dig på olika sätt.
Detta är inte lätt.
Men du ska veta att du alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
jag kommer ALDRIG glömma dig!
Älskar dig för alltid.

You'll Always be my Rambo.
<3

Varje människa möter med och motgångar under livet. Varje människa skiljs även från andra människor som kan ha en stor betydelse för dem. Vissa tar det lättare och andra svårare, det är en sak som jag har lärt mig nu. 

2013 har inte börjat med så många medgångar, snare motgångar. Under åtta månader har jag kämpat genom att ta mig ur de jobbiga och svåra seperationerna som jag går igenom. Att bli lämnad och skiljas från J har varit svårare än vad jag trodde det skulle vara. Det är bara att acceptera att det om några månader gått ett år sedan han lämnade mig och att jag alltid kommer älska honom. Han hade hela mitt hjärta i sin hand, som han sedan lämnade helt krossat ensamt kvar. Även om det gör så fruktansvärt ONT att vara medveten om att han kan ha gåatt vidare och blivit kär och träffat någon ny, börjar jag nu sakta acceptera att det faktiskt är så. Med vetskapen om att hans nästa tjej förmodligen kommer sitta och tänka på (hur jag var med och mot honom, om vi hade bättre sexliv och om han alltid kommer ha älskat mig mer än vad han kommer älska henne), kan jag kämpa mig vidare lättare. Jag vet också att ALLA tjejer inte tänker så, vissa bryr sig inte alls om vad som deras partner känt eller gjort med någon annan, samtidigt som jag vet att många tjejer faktiskt tänker så som jag skrev. Blandannat mig själv. Jag kämpar fortfarande med mina känslor för J och hur jag ska orka möta honom i Hagfors när jag flyttat dit. Speciellt kämpar jag med känslorna och den smärtan jag upplever med tanken på att se honom med någon annan tjej. Jobbigast kommer det kännas om det kommer vara en tjej som jag känner. Så det HOPPAS jag INTE! Men jag vet att jag kommer fixat det och kommer klara av att gå vidare och jag vet att det får ta så lång tid som det vill. Vare sig det tar 1 år eller upp till 5 år! Jag kommer INTE heller låta mig själv träffa någon annan och inleda någonting för seriöst förrens jag har släppt J helt och fullt ut.
Det är bara en av de två känslomässiga seperationerna jag går igen och kämpar med just nu.

Ekonomin har inte varit den bästa för mig sen förra våren. JÄVLA TELENOR!
jag har inte råd att betala veterinär kostnaderna om Rambo skulle bli skadad, har inte heller den tiden och orken att ge honom den uppmärksaheten och tiden han behöver. Kärlek fick han i överflöd och det var det ända jag kan ge honom. Tanken att sälja honom hade jag sedan i oktober när var i en period att jag knappt kunde ta hand om mig själv. Ingen lätt tanke eller känsla. Många tårar fälldes och känslan av att överge honom och lämna ifrån mig min finaste skatt svider fortfarande i hjärtat. Vissa dagar ångrar jag stort att jag tog det beslutet att sälja honom, för det känns som Nicke lämnar mig igen. Jag vet att det låter konstigt, men jag tror stenhårt att Nicke finns i Rambo, eller bara när Rambo bor hos mig. Alltså betyder det att jag måste gå igenom min saknad, smärta och känslor som jag gick igenom när min allra bästa vän Nicke försvann! Jag älskar Rambo av hela mitt hjärta. Han kommer alltid tillhör mig och vi kommer alltid ha ett speciellt band mellan oss. När Rambo åkte med E som tar hand om honom blev jag förvånad över hur bra jag tog det. Visst gjorde det ont att se honom åka med någon annan och visst kändes det när hon lade upp bilder på MIN Rambo de första dagarna, men samtidigt kändes det bra. HAN valde att följa med dom, han brydde sig inte om mig. Eftersom han valde dom var det lättare för mig att se honom åka. Nu gör det mig mer ledsen om E inte bestämmer sig för att behålla honom. Jag vill inte ha hem honom nu, för jag vill inte behöva skiljas från honom igen. Känslomässigt kommer jag inte orka det. SÅ jag hoppas att hon skriver i morgon eller på Onsdag att han får stanna där. För där får han en tik kompis och en katt kompis! En bra och bättre miljö än han fick hos mig.

Det känns annorlunda att vara ensam på alla hjärtans dag. Det känns konstigt att inte behöva bry sig om sin partner.
Köpte med en stor chockladkaka till Jonas förra året. Vi sa att vi inte skulle köpa någonting till varandra, men det slutade med att jag hade fått ett spel till hans xbox kinekt. Han köpte det till mig så jag kunde spela! Vi åt fin mat och hade det mysigt. Jag kan inte ljuga längre, jag saknar honom och det gör ont att det har blivit som det blivit.

Även om det är många som tycker dagen är överflödig eller ovärd eftersom man borde säga att man älskar en person oavsett om det är den 14 februari eller inte, tycker jag att den har en god tanke. Det är ändå dagen som är för kärleken.

Därför har jag skrivit till de personerna som står mig närmast vad de betyder och jag uppskattar att ha  dom i mitt liv.

Men det är fortfarande en person jag inte har skrivit till. En person som jag skulle må bra av att skriva allting till. Men jag vet att det är någonting som jag inte borde göra, därför gör jag det inte.

Men i alla fall. Ha en bra alla hjärtans dag!

Avslutar med att visa mitt senaste konstverk och en bild på mig och kärleken i mitt liv!

Hellenna 

Det här året har börjat med kaous och svåra beslut. 
Ser bara svart när jag tittar ut. 
Lite kul att jag nu gjort allt som jag ALDRIG mer skulle göra. 
Det är bara tuta på och köra.
Jag skulle aldrig mer tycka om en hagförsing, men guess what? I DO! 
Skulle aldrig mer festa i samma ort, men det har jag också gjort. 
Inte skulle jag heller flytta hit, men vägen har lätt mig dit. 
Beslutet var inte lätt att ta, vrida och vända på det ett bra tag. 
Tänkt på allt som hör där till, detta får mig att inte kunna sitta still. 
Det värsta med starten på detta år, är jag måste lämna ifrån mig hunden, där mitt hjärta slår. 

Inte ett lätt beslut att ta, men för hans del är det bra. 

Hoppas jag.
Jag mår inte bra, men ändå försöker jag vara glad. 
Se de positiva sakerna i det hela, tänk om vi kunde kela?

Du och jag.

FAN Va det skulle vara bra! 
Träffade x'et här om dagen, fick en STOR klump i magen.
Avbröt honom när han sprang, jag tror han blev lite arg. 
Det var på grund av han jag inte ville tillbaka hit, men nu sitter jag här och luktar skit.
Måste gå upp nu, duscha och göra mig klar, för ännu en ny dag. 

Dejta Nils Holgersson igen, bara 550 sidor kvar idag. 

Killar för hela slanten, snart ramlar jag av kanten. 
Vet inte vad som hänt med mig, som ALLTID brukade vara en ORDENTLIG och LYDIG tjej. 
Jag tappade bort henne i sommras under vägen hit, där jag nu sitter och mår skit. 
Nej, nu ska jag sluta svamla. 

Orden börjar ramla på varandra. 

Lika bra att lägga av innan det blir för mycket, så de som faktiskt läser orkar med trycket!

Hellenna

Jag vet att det låter helt sjukt när jag skriver detta, men: 

"Jag är hellre utan mat, än att förlora Rambo".

Ni som har hund själva kanske förstår vad jag pratar om, ni andra som inte förstår kan klicka vidare och läsa någonting annat, för ni kommer ändå inte förstå vad jag menar. 

Det är rätt enkelt egentligen för; 

Rambo är mitt liv. Mitt liv är Rambo. 
Han är världens bästa hund och utan honom skulle jag inte må så bra som jag gör nu. 
Han har får ut mig i friska luften, fyller upp tystnaden i ensamheten. 
Han får mig att känna mig älskad och omtyckt. 
För mig är han inte bara en hund eller ett husdjur.
För mig är han min bästa vän, en klippa och den som står mig närmast av alla.

Fotograf: Min lillasyster.

I lördags när jag gick en lunch promenad med Rambo och jag storsett var hemma igen, mötte jag en tjej med en Jackrussel. 
Hon stannade och pratade med mig då hon älskade schäfrar och tyckte Rambo var jätte fin. 
Kan väl säga så här; efter det mötet har vi tagit sällskap på eftermiddagar och kvällar med hundarna. 
De två kommer inte lika bra överens som jag och hon gör, men de funkar att gå på varsin sida av vägen i koppel. Jackrusseln är sju år gammal, vilket gör honom gammal i jämförelse med Rambo, som blir två år i december. 
Bägge är dominanta till tusen vilket gör att de två hela tiden ska avgöra vem som bestämmer. 
I söndags bråkade dom, så vi har inte låtit dom hälsa på varandra igen, men vi tar det som det kommer. 

Men som sagt var går det bra att ta längre promenader i koppel. 

Kan ju säga att det var tack vare Rambo som jag började prata med henne, som i sin tur har gjort att jag har en ny kompis att umgås med här hemma. Inte i karlstad och därgenom pratat med ännu mer personer runt lillerud. 
Även om jag känner mig ensam, känner jag mig inte lika ensam nu. 

Hellenna

En jätte bra film serie som jag kan se om och om igen. Varför? Jo, för det handlar om ett polis par, där den ena är människa och den andra en tysk schäfer. Jerry Lee. 
Idag tittar jag på K-911 med Rambo brevid mig. Ibland ser det ut som han skulle kunna hoppa in i tvn och leka med Jerry Lee. Riktigt kul att se faktiskt. 

Hellenna