Varje människa möter med och motgångar under livet. Varje människa skiljs även från andra människor som kan ha en stor betydelse för dem. Vissa tar det lättare och andra svårare, det är en sak som jag har lärt mig nu. 

2013 har inte börjat med så många medgångar, snare motgångar. Under åtta månader har jag kämpat genom att ta mig ur de jobbiga och svåra seperationerna som jag går igenom. Att bli lämnad och skiljas från J har varit svårare än vad jag trodde det skulle vara. Det är bara att acceptera att det om några månader gått ett år sedan han lämnade mig och att jag alltid kommer älska honom. Han hade hela mitt hjärta i sin hand, som han sedan lämnade helt krossat ensamt kvar. Även om det gör så fruktansvärt ONT att vara medveten om att han kan ha gåatt vidare och blivit kär och träffat någon ny, börjar jag nu sakta acceptera att det faktiskt är så. Med vetskapen om att hans nästa tjej förmodligen kommer sitta och tänka på (hur jag var med och mot honom, om vi hade bättre sexliv och om han alltid kommer ha älskat mig mer än vad han kommer älska henne), kan jag kämpa mig vidare lättare. Jag vet också att ALLA tjejer inte tänker så, vissa bryr sig inte alls om vad som deras partner känt eller gjort med någon annan, samtidigt som jag vet att många tjejer faktiskt tänker så som jag skrev. Blandannat mig själv. Jag kämpar fortfarande med mina känslor för J och hur jag ska orka möta honom i Hagfors när jag flyttat dit. Speciellt kämpar jag med känslorna och den smärtan jag upplever med tanken på att se honom med någon annan tjej. Jobbigast kommer det kännas om det kommer vara en tjej som jag känner. Så det HOPPAS jag INTE! Men jag vet att jag kommer fixat det och kommer klara av att gå vidare och jag vet att det får ta så lång tid som det vill. Vare sig det tar 1 år eller upp till 5 år! Jag kommer INTE heller låta mig själv träffa någon annan och inleda någonting för seriöst förrens jag har släppt J helt och fullt ut.
Det är bara en av de två känslomässiga seperationerna jag går igen och kämpar med just nu.

Ekonomin har inte varit den bästa för mig sen förra våren. JÄVLA TELENOR!
jag har inte råd att betala veterinär kostnaderna om Rambo skulle bli skadad, har inte heller den tiden och orken att ge honom den uppmärksaheten och tiden han behöver. Kärlek fick han i överflöd och det var det ända jag kan ge honom. Tanken att sälja honom hade jag sedan i oktober när var i en period att jag knappt kunde ta hand om mig själv. Ingen lätt tanke eller känsla. Många tårar fälldes och känslan av att överge honom och lämna ifrån mig min finaste skatt svider fortfarande i hjärtat. Vissa dagar ångrar jag stort att jag tog det beslutet att sälja honom, för det känns som Nicke lämnar mig igen. Jag vet att det låter konstigt, men jag tror stenhårt att Nicke finns i Rambo, eller bara när Rambo bor hos mig. Alltså betyder det att jag måste gå igenom min saknad, smärta och känslor som jag gick igenom när min allra bästa vän Nicke försvann! Jag älskar Rambo av hela mitt hjärta. Han kommer alltid tillhör mig och vi kommer alltid ha ett speciellt band mellan oss. När Rambo åkte med E som tar hand om honom blev jag förvånad över hur bra jag tog det. Visst gjorde det ont att se honom åka med någon annan och visst kändes det när hon lade upp bilder på MIN Rambo de första dagarna, men samtidigt kändes det bra. HAN valde att följa med dom, han brydde sig inte om mig. Eftersom han valde dom var det lättare för mig att se honom åka. Nu gör det mig mer ledsen om E inte bestämmer sig för att behålla honom. Jag vill inte ha hem honom nu, för jag vill inte behöva skiljas från honom igen. Känslomässigt kommer jag inte orka det. SÅ jag hoppas att hon skriver i morgon eller på Onsdag att han får stanna där. För där får han en tik kompis och en katt kompis! En bra och bättre miljö än han fick hos mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, jag orkar nog med det här. Ska jag höra av mig eller inte?Känns som jag bara stör och är ivägen hela tiden.Som att ingen egentligen vill umgås eller skriva med mig. Konstigt egentligen... Alltid hört att jag varit jobbig, så varför skulle det var...

Jag förstår inte vad som är så sjukt fel med mig. Förstår det inte. Det har aldrig hänt förut att två killar stöter på mig på samma kväll. Valde jag rätt eller valde jag fel. ...

Nobody sees - Nobody knows.Not even myself..   Det är en månad sen jag såg honom och sa hej då. Vi skrev papprerna och han slutade tillhöra mig. Jag bröt inte ihop, jag kände bara en lättnad.Behövde bara tänka på mig och ingen annan. En månad h...

Bor numera i Hagfors. Trivs som fisken i vattnet. Allt har fallit på plats. Rambo kom tillbaka till uppfödaren och han är nu på prövotid hos en ny familj.Jag saknar honom, men mår samtidigt mycket bättre utan honom. Träffade J en dag på bussen, kä...

Rambo & HelenaEtt kapitel som nu tagit slut.Vi klickade vid första ögonkastet. Jag valde dig och du valde mig. Ingen kommer någonsin förstå det band mellan oss som då uppstod. Du har varit min klippa, stöttat mig i vått och tort. Du fyllde upp mitt t...