Jag förstår inte vad som är så sjukt fel med mig.
Förstår det inte.
Det har aldrig hänt förut att två killar stöter på mig på samma kväll.
Valde jag rätt eller valde jag fel.

Nobody sees - Nobody knows.
Not even myself..

Det är en månad sen jag såg honom och sa hej då.
Vi skrev papprerna och han slutade tillhöra mig.
Jag bröt inte ihop, jag kände bara en lättnad.
Behövde bara tänka på mig och ingen annan.

En månad har gått och jag har inte  känt mig ledsen en enda gång.
Men på den senaste veckan har känslorna börjat komma ikapp och

jag har försökt att begrava dom under känsloträdet.
Jag har varit stark och inte velat släppa fram den saknaden eller de jobbiga seperationskänslorna

som allting har inneburit.

Men idag har dom kommit ikapp mig.
Tårarna börjar komma när jag tänker på det,
men de börjar aldrig rinna ner och jag börjar aldrig gråta och släppa ut dom.
För det känns som att jag måste pressa fram dom och att det sitter en spärr som stoppar dom att få utlopp.

Lite som att jag är uppdelad i två delar, en del som vill få utlopp och släppa ut allt.

Den andra delen vill blockera och hindra mig från att bryta ihop.

Det är förmodligen min hjärna som säger ifrån och hjärtat som vill få utlopp för allt.

Även om jag trivs här och mår bra av att vara själv, är det något som saknas hela tiden.
Skulle göra allt för att spola tillbaka tiden och handlat anorlunda.
Är som att det är ett hål rakt igenom mig.
Jag saknar honom.

Rambo & Helena
Ett kapitel som nu tagit slut.
Vi klickade vid första ögonkastet.
Jag valde dig och du valde mig.
Ingen kommer någonsin förstå det band mellan oss som då uppstod.
Du har varit min klippa, stöttat mig i vått och tort.
Du fyllde upp mitt tomhål som Nicke lämnat efter dig.
Alla blev kära i dig.

Även om verkligheten och sanningen har kommit i kapp mig och dig nu.
Att det är ekonomin styr.
Att vi behöver skiljas åt för jag varken har tid, pengar eller energin som du behöver.
Kommer jag ALLTID älska dig, vart du än tar vägen.
Det är synd att det blivit såhär, för jag vill egentligen inte skiljas från dig.
Jag kommer ALLTID älska dig.

Nu fäller alla i familjen tårar, eftersom vi måste skiljas från hunden som tagit en stor plats hos oss alla.
Även om vi bundit oss till dig på olika sätt.
Detta är inte lätt.
Men du ska veta att du alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
jag kommer ALDRIG glömma dig!
Älskar dig för alltid.

You'll Always be my Rambo.
<3

Jag orkar inte mer nu. Det dröjer bara några sekunder innan jag skriver till dig, eller ringer. Även om jag tänkt många gånger på att plocka upp telefonen och ringa eller skriva ett sms har någonting hindrat mig. Kanske är det hjärnan som försöker stoppa känslorna innan de hinner göra någonting dumt. Även om jag har haft möjlighet att prata med dig, nyktert i all hast och på fyllan, har jag känslan av att jag inte fått allting sagt. 
Draget efter att höra din röst och behovet att få allting sagt börjar sakta ta sig över nu. 
Det dröjer inte länge förns bottens är nådd. 

Jag vet att alla chanser är förlorade. Att jag satt mig i en situation där jag gjort val som inte går att få ogjorda. Även om jag önskar att jag kunde få det ogjort. För att jag vet att chansen att få dig tillbaka är förbi, ingen möjlighet att få chansen att krama dig igen eller känna på din hud. 
Ett tag trodde jag verkligen att jag hade kommit över dig, men jag lurade bara mig själv. Jag menar, hur lätt kan jag släppa känslorna och glömma dom för personen som jag älskat av hela mitt hjärta i tre årstid. Bara en dåre lurar sig själv att allt är glömt och inga känslor finns kvar efter ett halvår. 

Det är bara att inse sanningen. 

Jag älskar dig fortfarande. Jag skulle fortfarande kunna göra allting för dig. 
Jag är fortfarande galet kär i dig och det kommer inte att försvinna. 

Hur mycket jag än försöker, går det inte att släppa och få känslorna för dig att dö. Dom är för starka och det är bara att inse att jag förlorat den killen som var rätt för mig. Det är där mina panik känslor fortsätter blossa upp. 
Se han med någon annan. Veta att han säger orden "jag älskar dig" till en annan tjej. Rädslan att han ska hitta någon annan som han kommer gifta sig med. Alltså jag vet att det låter löjlig egentligen, men för mig är det inte det. För mig är det påriktigt. Det är svårt att inse att killen det klickade direkt med är försvunnen från mig. 
Visst, jag har känslor för en annan kille, men inte  på samma sätt. Det är nya känslor, lätta som en vind. Visst kan de gro sig större än vad de är just nu, men det kommer inte gå lika fort som det gjorde med J. Men det jag känner för J är sanna och inrotade djupt inne. Ingen kommer någonsin kunna jämföras med honom, ingen kommer heller kunna ta den platsen som han tog hos mig.

För han kommer alltid tillhöra en stor del inne hos mig.

Hellenna  

Lat, trött och sliten. Det skille vara så mycket bättre att vara liten.
Inte behöva försörja sig själv, men nu är det en helt annan grej.
Pengar hit och pengar dit, men jag säger att det bara är skit.
Stress och ekonomikris, inte konstigt att det luktar fis. 
Magen vrider sig ut och in på mig, antar att det är lika jävligt för dig. 
Såhär det blir när inte man kan köpa mat som man egentligen ska,
önskar att jag kunde spola fram tiden tills allt är bra.  Men jag antar att det är såhär det ska va. 
Tror inte på gud eller ande som styr välden, jag tror att ödet har koll på alla lägen.
Vi har egna val såklart, för allting är inte serverat på silverfat. 
Ödet vill nog detta för mig, om inte så säg?!
Borde gå ut med vovven snart, annars äter han väl inte sin mat. 
BLIR GALEN SNART.
Är det verkligen såhär mitt liv ska se ut?  Orkar fan inte ens titta ut. 
Hur ska det gå när Rambo inte längre är kvar, hur ska jag då orka vara glad?
Ibland blir jag så förbannat trött, att fatta ett beslut går tydligen slött.
Sitta och vänta på ett samtal är inte ens kul, om jag ändå inte var så jävla ful. 
Inte konstigt att ingen vill umgås med mig, jag börjar bli en allt för självupptagen tjej för dig. 
Borde ändra på mig jag vet, prata om någonting annat jag VET! 
Men jag vet inte vad. Snälla säg det åt mig idag!

Hellenna

Det här året har börjat med kaous och svåra beslut. 
Ser bara svart när jag tittar ut. 
Lite kul att jag nu gjort allt som jag ALDRIG mer skulle göra. 
Det är bara tuta på och köra.
Jag skulle aldrig mer tycka om en hagförsing, men guess what? I DO! 
Skulle aldrig mer festa i samma ort, men det har jag också gjort. 
Inte skulle jag heller flytta hit, men vägen har lätt mig dit. 
Beslutet var inte lätt att ta, vrida och vända på det ett bra tag. 
Tänkt på allt som hör där till, detta får mig att inte kunna sitta still. 
Det värsta med starten på detta år, är jag måste lämna ifrån mig hunden, där mitt hjärta slår. 

Inte ett lätt beslut att ta, men för hans del är det bra. 

Hoppas jag.
Jag mår inte bra, men ändå försöker jag vara glad. 
Se de positiva sakerna i det hela, tänk om vi kunde kela?

Du och jag.

FAN Va det skulle vara bra! 
Träffade x'et här om dagen, fick en STOR klump i magen.
Avbröt honom när han sprang, jag tror han blev lite arg. 
Det var på grund av han jag inte ville tillbaka hit, men nu sitter jag här och luktar skit.
Måste gå upp nu, duscha och göra mig klar, för ännu en ny dag. 

Dejta Nils Holgersson igen, bara 550 sidor kvar idag. 

Killar för hela slanten, snart ramlar jag av kanten. 
Vet inte vad som hänt med mig, som ALLTID brukade vara en ORDENTLIG och LYDIG tjej. 
Jag tappade bort henne i sommras under vägen hit, där jag nu sitter och mår skit. 
Nej, nu ska jag sluta svamla. 

Orden börjar ramla på varandra. 

Lika bra att lägga av innan det blir för mycket, så de som faktiskt läser orkar med trycket!

Hellenna

Jo, för det här året började du ju bra. Gott nytt år i efterskott!

Jag hatar att ha tråkigt på fredagar för att jag saknar att ha tråkigt tillsammans med dig. 
Visst är det skönt att vara själv och ensam. Men inte idag. 
Idag känner jag mig social och får jag inte då vara social, känner jag mig ensam. 

Så ja, där har ni mig nu. 

I morgon kväll blir det dock riktigt kul. Personalfest!

Allt jag vill är att åka till trysil eller en backe någonstanns och dra på sig vinterkläderna för att göra det jag saknar och älskar! Åka SNOWBOARD! FML. 

Hellenna